Jag hade väntat nästan tolv månader på filmen. Ända sedan Samuel L.
Jackson poserat efter Thors eftertexter som Nick fury, ledaren för S.H.I.E.L.D., hade jag längtat efter premiären av The
Avengers. Tyvärr blev denna längtan och förväntan helt pulveriserade i över två
timmar och tjugo minuters av ångest, förtvivlan och framför allt ilska. Jag
förundrades över hur något så ofullständigt och meningslöst kunde blivit en
trend. Ville man se filmen i 2-D fick man beställa biljetter till
14.30-föreställningen, vilket så här i efterhand utgjorde ett fullt rimligt
alternativ.
Varför ska man fortsätta göra filmer i 2-D nu när 3-D teknik
finns tillgänglig? Ska man inte ta tillvara ta den innovation som finns? Jo
kanske, men tekniken att titta i kors har funnits länge den med och det är
kanske kul om man är fyra år. Jag ska förklara hur detta fungerar. Glasögonen
du har på dig gör att du kan se två bilder samtidigt eftersom de olika glasen släpper in ljus från olika vinklar. I den ena bilden är en
person eller ett objekt utklippt (man ser spåren efter saxen) och sen fram-
eller bakflyttat i synfältet så att man får en illusion av djup. Det ser inte
verkligt ut och du vet inte var du ska sätta blicken då man inte ser
någon helhet utan endast objekt på olika nivåer. Till på köpet så är texten extremt suddig. Pågrund
av mina långtgående kunskaper i det engelska språket bestämde jag mig då för
att ignorera översättningen. Tyvärr så kvarstod problemet var jag skulle titta
och det slutade med att läsa texten ändå blev det bästa alternativet.
Efter att ha kvävt impulsen att ställa mig upp och skrika rakt ut och insett att två timmar på McDonalds inte heller var så upphetsande, återstod inte annat än att göra det bästa av situationen och härda ut. Trots en miljardär i rustning, en soldat i trikåer, en nordisk gud och en jättestor, jättearg, jättegrön doktor blev det inte årets upplevelse. Jag blev snuvad på glädje och underhållning av bästa sort. Allt på grund av den meningslösa 3-D trend som några idioter blåser liv i var tjugonde år. Om ni ursäktar ska jag sätta mig en stund och titta i kors, så syns vi nästa torsdag, alltid på planetnimn.blogspot.se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar