Chippet vid mitt hjärta del1

Det viktigaste i ett spel är musiken. Det näst viktigaste är kontrollen eller närmare bestämt spelkänslan. Sen kommer grafiskdesign och story osv. När vi (GAMe, jag och brorsan) var små spelade vi in musiken med bandspelare. Vi nynnade oss sedan genom nittiotalet tills MIDI-filerna gav oss någon form av livsuppehållandeåtgärd. När sedan program som  Meridian Advance och Super Jukebox kunde  ge oss orginalljudet från NES och SNES var lyckan total. Trodde vi.

Thomas Sunhede eller Sol (som han egentligen heter) började på egen programpunkt i Sveriges Radio, spela klassiska dängor från spelhistoriens alla skrymslen och hörn. Det var då, tidigt '00 som Bob och MJ verkligen fick se sig besegrade, och så gott som all annan så kallad vanlig musik bleknade i jämförelse mot vad SID och 2a03 (NES) erbjöd. Nu, denna dag, kan jag nog om jag överdriver lite räkna upp 100 spelkompositörer och kanske nynna på 500 låtar.

För mig är Commondoren klart störst både när det gäller ljud, kompositörer och kompositioner.  Siddarna som filerna eller låtarna kallas efter SID-chippet innanför skalet, ger en upplevelse utöver det vanliga. Även vanliga upplevelse kan vara härliga som vi vet, men lyssna på Rob Hubbards 'Delta' och Jeroen Tels 'Out Run Europe Levels'. Där snackar vi utöver. Men Chippet 2a03, som sitter i vår kära gråa låda, skäms inte på sin andra plats. Sedan rekommenderar jag Mastern, Amigan och SNESet varmt, utan inbördes rangordning.

När Sol med Syntax fick mig att börja skriva musik, var konkurrensen inte särskilt stor och även jag lyckades ta mig in i radiotablån med två låtar. Nu är det helt andra tider. Explosion och inflation är två nyckelord. Folk från hela jordklotet gör helt sjuka grejer och postar och länkar hej vilt. Kolla bara på detta underbara youtubeklipp.

Spela och samla i all ära, men mitt hjärta tillhör våg- och tandformade ljud. Även min passion för lågfrekvent bas kommer förbli stark. Fyra kanaler i Mono kommer alltid övervinna 7.1 surround och vid val av livspartner är mitt enda krav att hennes favorit låt är David Whittaker's 'Speedball'. So long Nerds!

Humor i svåra tider

Jinro spelar poker och även Stefano ska lägga av nästa år enligt honom själv. NaNiwa har minst sagt tappat sitt flytt och SortOf var nog endast en dagslända trots allt. Sen att Koreanerna fasar ut Broodwar kan ju bara båda allt annat än gott. Humor är ofta ett bra sätt att tackla motgångar och tragik, därför ägnar vi denna icketorsdag på Planet Nimn åt lite StarCraft skämt. Det är självklart tillåtet att skratta både med och åt skämten.




Q: What did Barrack Obama said to the villagers before he commanded the Nuke?
A: glhf

Q: Why is MC no more afraid of heights?
A: He overcame his Ladder Fear

Q: Why didn't the Marine qualify to the olympics?
A: He weren't allowed to Stim






















Q: Why is Justin Biebers bodyguard an Immortal?
A: If need too get rid of the Stalkers

Q: Why is NaNiwa disappointed of World of Warcraft?
A: He misunderstood the meaning of PvP




















Q: Who will play Uncle Scrooge in the new live-action Disney movie?
A: Ret
























Q: Why is Heart of the Swarm still a BETA?
A: Its made by Blizzard

Q: What is my grand child so excited about?
A: The release of StarCraft 3






















Nu har ni något att skratta åt tills vi syns i Shanghai, eller i nästa inlägg;) So long Nerds!

Bot och bättring

Som ni märkt har det varit lite dött här. Istället för att skylla på primtalsfaktorisering (läser Algebra A) och byte till OSX så lovar jag bättring! Undertiden Nimn's Planet varit dold för er, har GAMe lagt ytterligare två spel till sin lista av avklarade NES-titlar. Castlevania 2 och Gunsmoke. Vår hypotes om att Simons uppdrag har överreklamerad svårighetsgrad visade sig riktig. Med lite kartor och anteckningar och några potions med tålamod, så kommer de flesta normalbegåvade (IQ 80-120) både lyckas uppväcka och besegra greven.

Gunsmoke tog GAMe lite på sängen. Men efter en hård kraftmätning fick även detta spels ärkefiende käka grus. För min egen del så har jag äntligen avklarat första milen i mitt Zelda 98+ Maraton. Sextio plågsamma timmar är över och jag behöver aldrig mera spela Skyward Sword igen. Ett liv utan Skyward är himmelriket på jorden, om vi nu ska tillåta lite existentialism och samtidigt anknyta till spelets tema.


Nu sitter jag hos föräldrarna och skriver, men till veckan dyker ett paket från apple-store upp på posten. Då kan jag äntligen uppdatera mer frekvent och inte föra er bortom ljuset igen sådär. Dock har jag mer att göra än brukligt, så jag kan inte hålla torsdagen helig längre, som jag berättade sist. MEN jag garanterar er minst en post i veckan. Så håll nätverksanslutning och ögon öppna! So long Nerds!

Never again! (Aldrig mer!)

Sporadisk höst för alla torsdagsbarn

 

Det kommer bli en sporadisk höstsäsong på Planet Nimn för alla invanda torsdagsbarn. Även en gamer behöver ta tag i livet utanför de beprövade pixlarna. För mig innebär det hardcore universitetsmatte med start imorgon. Så istället för att utlova medioker speljournalistik varje torsdag, kommer jag posta kortare inlägg titt som tätt (troligtvis titt).

Vi börjar hösten med att låta er suga in känslan i det utlovade youtubeklippet nedan, där GAMe bjuder upp Greven på en 3/8 bits vals.

Då var det bevisat att den odödlige greven går att besegra även i detta spel (och att man inte snackar rikssvenska precis). Till er som tror att detta var GAMes första försök kan jag bara säga: Det var inte hans första försök. Jag kan lägga upp de misslyckade försöken någon gång i framtiden om någon är intresserad.

Jag lovade er Gradius 3, men det kommer att bli Castlevania 2: Simon's Quest istället. GAMe fick blodad tand och vill sopa rent på 8-bitaren. Vår första känsla är att svårighetsgraden är överskattad. Den känslan fick jag äta upp i 3:an. Får se om GAMes jakt på grevens kroppsdelar blir mindre smärtsam. Jag försöker inte vara vidrig. Simons uppdrag är just att samla Draculas naglar, hjärta, ögon med mera. Men mer om det en annan torsdag höstdag. So long Nerds!!