Touren har börjat!

Det värsta med sommaren är stressen att hinna med den. Solen skiner! Vi har ingen tid att förlora! Grilla, bada, fotboll, beachvolley allt på samma gång och nästa dag igen. Tacka vet jag regniga höstdagar då man slipper allt tjat. Fast egentligen gillar jag sommaren bäst, för då kan man välja om man vill va ute och härja eller vara inne och spela. Denna soliga dag väljer jag att spela Virtua Tennis 4, som även är svaret på förra veckans läsarfråga.




Vi på Planet Nimn (okej det är bara jag här) har en femgradig skala där sämsta betyget är en logga och det bästa är fem loggor. Tack till Anna från Malmoe, som även är skaparen av Planet Nimn både till  namn och idé, för rådet att specificera vad de olika betygen representerar.

1: Ångest
2: Sådär
3: Bra
4: Upplevelse
5: Favorit

Virtua Tennis är en av SEGAs mest hyllade spelserier. Den sticker särskilt ut för att inte ha tappat kvalitét genom åren, då andra av SEGAs spelserier har visat på oroväckande kort halveringstid. Funkar virtuell tennis även en fjärde gång? Läs vidare och se.



Menyern är stilrent attraktiva och ger ett gott första intryck, och jag fortsätter att imponeras av grafiken när första bollen börjar spelas. Spelet har fått en mer tecknad approach än sin föregångare, som passar arkadtennisen bättre. Även om spelet inte pressar min 360 till bristningsgränsen prestandamässigt, ger det mig en upplevelse visuellt.

Som vanligt är musiken åt skogen. Den är så dålig att du reflexmässigt går in på option och mutar BGM varje gång du sätter i ett nytt Virtua Tennis spel i din enhet. Tyvärr så kände jag mig tvungen att låta den va på eftersom jag hade min recension i åtanke. Jag funderar ärligt på att ringa upp SEGA och anmäla mig som låtskrivare till femman för att bespara nästa generation kommande lidande. De borde ta erbjudandet, för det kan väl knappast bli sämre?

Spelkontrollen är underbar som alltid. Jag tyckte nog att de hade tappat lite av den sköna arkadkänslan i trean, något som rättats till med råge. De har kombinerat en simpel, lättförstådd kontroll med att du måste stå och träffa bollen rätt, på bästa sätt. Det har aldrig varit så skönt att slå en perfekt matad fore-hand stenhårt över banan. Ett tips är att trycka tidigt och positionera sig så att slaget kommer när bollens amplitud är som högst.



Karriärsläget är ett rörigt brädspel där du flyttar runt en plupp. Du hamnar på rutor där du får kläcka ägg och pricka ballonger. Det är lika roligt som det låter. Jag ersatte mitt monopol med ett Sega Master System på nittiotalet och har inte ångrat mig än. Men du som tycker att Mario Party är det bästa som hänt sen färdigskivat bröd, kan väl ge det en chans antar jag. 

Annars funkar Arcade väldigt bra och höjdpunkten Versus förstås, som vanligt med upp till fyra spelare. Jag slog faktisk GAMe i två raka matcher vilket hör till ovanligheten när det gäller spel, men mer om våra bataljer en annan gång.


Jag skulle gärna ge full pott i ett sammanfattande betyg. Spelet är riktigt snyggt och väldigt underhållande, både mot AI och mer självtänkande individer. Men det borde ha funnits en seriösare tour, att kunna jaga rankning och prispengar fritt från partymoment.  Så Virtua Tennis 4 som jag kört till XBOX 360 får nöja sig med fyra starkt imponerande Planet Nimn loggor.

Det var allt för idag, så syns nästa torsdag igen mina små nördar. Idag skiner solen, men hur blir det imorgon?