 |
1
|
 |
2 |
Ångestfylld panik eller bara Likgiltighet? Att sätta ord på den tomhet som många med mig fått uppleva kan tyckas vara en övermäktig uppgift. Men jag ska ändå göra ett försök. För även i det mest framträdande vakuum finns strukturer, känslor som uppstår ur intet för att lika fort förintas.
Det var så nära. Vi som satt där i sofforna med svenska flaggor målade i våra ansikten kan intyga att det känns. På djupet. En avgrund så väldig och vid, så mörk och skrämmande. De blågula skärvor som blev kvar av det hopp som krossades påminner oss nu endast om vår överman. Den som vill glömma måste blunda. Hålla för öronen och skrika högt. Förträngning känns som det ända rimliga alternativet för att hantera den vardag som retsamt och oundvikligt följer på måndagens förlust.
1-0 som blev 1-1 som blev 1-2. Att ha ledningen, tappa den och sedan vara utslagen utan en andra chans, det är sport i ett nötskal det. Varför ens bry sig när allt ditt engagemang endast slår tillbaka mot dig i besvikelse gång på gång på gång? Jag hatar all idrott från och med nu och för all framtid. Att nästa turnering är i vinter känns som en klen tröst. Ännu ett tillfälle att åter bli besviken på Sverige och på livet. Det enda tröstande är att Mana tog revansch från nederlaget 2010. Tack vare han slapp vi se förvirrande blågulafärger överst på tronen.
Trots allt vill jag ändå tacka arrangörerna som med hjälp av Eizo gjorde turneringen möjlig. Även SVT ska ha en eloge för att de i sann Public Service anda sände lite av turneringen. Jag vill önska Thorzain, Sase och framför allt NaNiwa all lycka inför framtiden. Protoss for the win!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar