I pixlarnas kölvatten

Att tvspelande skulle ge fyrkantiga ögon är nog en sanning med modifikation. Men att gå helt oskadd efter att ha spelat 24/7 sen sex års ålders? Nja, det är nog inte helt troligt. Så idag skall vi titta på de skador som följer i pixlarnas kölvatten. Bara på Planet Nimn, bara på torsdagar.

Alla som varit beroende av Tetris lär ha sett bitar falla under lätt blundande ögonlock. Och att det bli trångt på näthinnan efter ett långt och hängivet liv, kan med säkerhet bevisas bortom rimligt tvivel. Inte heller krävs komplexa psykologiska analyser, för att förklara att bristande hadoukenteknik ger blåsor på tummen. Eller att värken i underarmen sent släpper om du gett dig den på att få en 7:a på träningen, inför rematchen mot Clubber Lang. Detta är fakta. Smärtor och kval alla Segaolympier och Nintendoatleter får utstå i kampen mot high-score och fred i galaxen en gång för alla.

Ett hårt träningspass för både dig och Sylvester

Vad som är mer intressant är när hjärnan hittar nya sätt att resonera. Varför gå fem kilometer rakt genom stan, då den snabbaste vägen borde vara att gå åt motsats håll? Då Lylat Wars gick på fullt varvtal där hemma, hade mitt sinne genast anammat den mycket smidigare resvägen, än det mer omständiga iRL har iordningställt åt oss. Eller när min bror halvvaken på sängkanten inte för sitt liv kunde komma på hur han skulle gräva upp det där fjärdedels hjärtat. Där snackar vi crazy psycho s**t.

Återvändsgränd?

Jag har aldrig varit bra på träslöjd. Det som inte kan läras i böcker är inte värt att läras alls, brukar jag resonera. Inte blev det lättare när save-statefunktionen självklart saknades i min lärares version av ämnet. På återseende tills han fixat det i nästa patch *Nimn is leaving the building*. Även arbetskamrater och andra wannabies har vittnat om att chansa i korsningar efter några timmar med Super Mario. Detta trots spelets begränsade tillgång av 1-ups (Hint: Kommentera till förra veckans post och vinn tävlingen!!). 

Sammantaget känns det som dina ögons form är det minsta du behöver oroa dig för. Då du med förvirrat sinne, blåsor och träningsvärk, följer din avatars öde i en allt för tidig död. Eller som vi skulle säga här på Planet Nimn: