Videon är trasig

Torsdag igen och då tar Planet Nimn er lite drygt tjugo år tillbaks i tiden. Platsen är Sandfallet. Där jag bodde, och gatorna jag gick runt på när föräldrarna tyckte dagens tvspelsranson hade fyllt sitt mått. Som tur var delade många av mina kompisar uppfattningen att upptäcksfärder i Hyrule var mer givande, än något lamt försök att fantisera ihop något påhittat på bakgården.

Thanks Google!!

Jag hade ännu inte lyckats övertala mina föräldrar om nödvändigheten att införskaffa en egen konsol. Något om fyrkantiga ögon eller att barn behövde leka själv kan ha varit bärande argument i diskussionen. Så tillflykten blev mina kompisar, däribland GAMe som ni känner sen tidigare inlägg. En gång gick hans speltv sönder och eftersom vardagsrumstv:n var reserverad för vuxna personer så stod katastrofen och knackade på i farstun.

Som tur var hade vi med en liten bandspelare tidigare spelat in lite Goonies 2 musik. Så jag, brorsan och GAMe satt på gräset. Vi lyssnade och nynnade med till isvärldens tema och fantiserade att vi spelade för att stävja ångest och abstinens. Just då förstod jag inte att jag i framtiden skulle uppskatta spelmusiken mer än själva spelen. Även om låten var bra var den endast ett redskap till meditation. Att drömma sig in i att man spelade. Inte att vara Goonies själv och va blöt, kall och stressad. Det vore ju bara dumt. Att vara sig själv, trycka på en handkontroll och följa karaktärens rörelser på tjugotummaren.






För den oinvigde kunde ett sådant beteende tyckas vara smått absurt. Att allt i livet kretsade kring spel kunde oroa en kärleksfull förälder. Min mamma frågade en gång GAMe varför vi måste spela hela tiden. Kunde vi inte hitta på något annat? Var på GAMe svararde: "Videon är trasig". Hysteriskt bra sammanfattning på våra liv. Vi skrattar högt åt det tjugo år senare, för uttalandet beskriver vilka vi var och fortfarande är. Riktiga sälar som älskar spel över allt annat.

Då syns vi nästa torsdag igen, håll tillgodo nördar. Kommentera om det är något särkilt ni vill höra om eller berätta ett eget minne:) So long!!