I sjukdom och hälsa

Jag har varit sjuk i veckan, med feber och halsont sådär träligt ni vet. Men det har fått mig att tänka på ett märkligt minne från barndomen när jag var nästan åtta år fyllda och låg hemma med 39 graders feber.

Att vara sjuk hörde inte till mina favoritsysselsättningar men att spela tv-spel gjorde självklart det. Eftersom jag ännu inte ägde någon egen konsol, på grund av anledningar jag kommer till i senare inlägg, åkte min pappa ner till Biljard och Video och hyrde ett Nintendo 8-bit med spelet Mega Man. Det första i serien.

I detta spel så kunde du använda besegrade bossars vapen i din fortsatta kamp, med målet att stoppa den onda  Dr. Wily som inte helt originellt ville ta över världen. Bossarna var extra känsliga mot vissa vapen och det räckte tex med två träffar med saxen som du övertagit från Cut Man för att besegra Elec Man. Du kunde även välja vem du ville utmana först vilket var ganska unikt då banorna oftast brukade ha en bestämd ordning i actionspel vid den här tiden. Efter att de sex bossarna fått på nöten var du med dina sex ny vunna vapen redo att anfalla Dr. Wilys fort.

På tok för svårt för en sjuåring som inte ägde en egen konsol dock. Det tog faktiskt fram till för några år sen innan jag för första gången gav doktorn en ordentlig match och fick se de efterlängtade slutscenerna. Men tidigt nittiotal fick jag nöja mig med de två vapen, bomben och saxen, som jag överlyckligt erövrat. Och efter några timmar envist kämpande hade febern sjunkit till 37.5 Celsius. Mega Man hade gjort mig frisk! Och fenomenet skulle senare bli känt som "The Mega Man Antidote".

Istället för att överväga möjligheten att immunförsvaret gjorde jobbet medan jag tänkte på annat, så brukar jag ibland plocka fram Mega Man vid sjukdom i hopp om en repris. Resultaten har hittills inte upprepats och jag testade aldrig denna gång. Kanske börjar jag på ålderns höst resonera vetenskapligt. Kanske börjar jag att tappa tron på mitt "antidote". Men märkligt nog mår jag bättre nu efter att ha tänkt mycket på det här minnet de senaste dagarna. Det verkar i stället som om mitt motgift har blivit starkare då bara tanken på Mega Man gjort mig frisk. Hyfsat effektiv antibiotika va?

Detta var berättelsen om hur en blå robot utrotade aggressiva barndomsbaciller. En annan gång kanske jag berättar om hur min bror blev sjuk av att spela Body Harvest till Nintendo 64. Eller om alla de som fått hemska feberdrömmar efter många timmar av irrande i vattenborgen i Ocarina of Time. Vi kanske kommer till det. En annan torsdag.