När allt redan var så illa det kunde bli blev det plötsligt ännu värre. Som ni redan vet spöar Korea skiten ur oss. De är så bra så att man med 'oss' menar alla som inte är är Koreaner. Okej, vi tog dem i OS, lite kul, men den tävlingen är ju både oviktig och dessutom glömd vid det här laget (iRL sport är något vi européer har kommit på för att det ska bli lite lättare att hantera att vi suger). Mina forna hjältar och förebilder som Protossvensk, SaSe och NaNiwa, har jag redan gett upp på. Alla andra svenskar för den delen också. Tankar och hopp vänds nu söder ut till Frankrike och Zerg. Allierad med den slemmiga fienden, visst, men jag kunde inte bry mig mindre. En ohelig allians är bättre än ingen, och om ska vi ta dessa RTS-trollare som kompletterat sitt ris med möss och grafikkort vill det till att sluta sig samman. Det blir svårt i Shanghai vilket fall, vi vet det, och motståndaren är dryg som 17.
Anledningen till mitt inlägg var egentligen en löpsedel som tryckte upp citron i mina ögon, gnuggade hårt, och sa till mig att vänta medan den hämtade salt. Stefano hade åkt ur kockarnas kamp. Helt oviktigt visserligen, men livet hittar alltid sätt att förstärka den redan tillräckliga ångesten. Blir man knäckt av en sån sak, hur bräckligt är då inte det lilla hopp man ändå har kvar?
Så full tank i planet och full fart mot Shanghai. Det ska bli sååå roligt ;) So long Nerds!
 |
| Bye, Bye Stefano |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar